Det första layoutade utkastet till den kommande boken om vikingatiden, Harald Blåtand och hans grav låg klart i januari. Än återstår dock ett flertal efterforskningar och kompletteringar.

I januari 2019 utkom en nyutgåva av Jomsvikingarnas Saga, en text från en gammal handskrift som berättar om bl.a. Harald Blåtands tid och Danmarks historia. Boken gavs ut på Medieval institute publication, Western Michigan University och man valde Harald Blåtands guldplatta som omslagsfoto.

Åren 2017 och 2018 företogs en stor metalldetektorundersökning av en åker i Malmö. Vi sökte efter ett praktföremål som en gång legat i Harald Blåtands grav i Polen. Hur hade det hamnat i Malmöjorden? Filmen ger svar. Föremålet finns på foto men detta fullständigt unika föremål bör ju inte ligga bortglömt i Malmöjorden.

På den svenska arkeologidagen 2017 redovisade Sven Rosborn var Tomas Sielski och han stod i forskningen kring Harald Blåtand och hans grav i Polen. Föredraget, med titeln ” En vikingakung kallad Harald Gormsson” hölls på Fotevikens Museum inför ca 140 åhörare.

Detta möte arrangerades i samband med vår utredning om Harald Blåtands guldplatta. De polska forskarna som kom på uppdrag av det polska Ministeriet för kultur och nationella arv fil. dr Przemyslaw Urbanczyk och fil. dr Mateusz Bogucki kom till Lund och här mötte man docent Anders Ödman från Lunds universitet, guldplattan ägare Tomas Sielski och arkeologen Sven Rosborn. Vår utredning om Haraldgraven befann sig då enbart i ett första skede och diskussionerna rörde därför mestadels själva guldplattan och de föremål i graven som vid denna tidpunkt var kända, bl.a. den stora mängd silvermynt som funnits i graven. De polska forskarna var mycket intresserade av fynden och de genomförde även en okulär analys av guldplatten. Efter flera diskussioner konstaterade de polska forskarna att guldplattan inte kommer att uppfattas som ett polskt kulturarv då den latinska inskriptionen indikerade att det rörde sig om en artefakt som hade en tydlig vikingatida koppling. Forskarna tydliggjorde samtidigt behovet att fler analyser för att fastställa plattans ålder. De var även beredda att hjälpa oss med detta arbete under förutsättning att man ordnade ett anslag på ca 50 tusen euro för att finansiera deras arbete. Våra diskussioner fortsatte i några timmar och vi avrundade sen vårt givande möte med en mycket uppskattad middag på hotell Grand i Lund. Middagen bjöds vi på av det polska rederiet Polish Baltic Shipping SA.

Den danske journalisten Anders Lundt Hansen möter Tomas Sielski och Sven Rosborn och får information om Harald Blåtands guldskiva. På bilden håller Tomas Sielski upp guldskivan. Det blir till en längre artikel i den danska Weekendavisen med titeln ”Gåden om guldskiven”.

Den tidigare chefen för Kungliga Myntkabinettet i Stockholm Lars Olof Lagerqvist tog emot för att själv se Harald Blåtands guldplatta. Lars Olof räknas till en av världens främsta experter på mynt och medaljförfalskningar. Efter att ha studerat plattan kunde han konstatera att den inte är ett präglat mynt eller medalj utan tillverkad i förlorad form i ett unikt exemplar. Han ställde sig också frågan till vad de som förklarat plattan som en sentida förfalskning baserade detta på. Inget tydde på att så skulle vara fallet.

Sven Rosborn höll det första föredraget om Haraldguldet på Trelleborgs Museum inför en stor, intresserad åhörarskara. Ni kan se hela föredraget på denna film:

I början av 2015 hade Sven Rosborn sammanställt alla då kända fakta kring fyndet av Harald Blåtands gravplatta i guld. Han lade ut denna på academia.edu dels som en svensk variant, dels som en engelsk variant. Ni hittar båda för nedladdning via dessa länkar:

På svenska: https://www.academia.edu/9522410/
På engelska: https://www.academia.edu/9647410/

När Harald Blåtands guldplatta 2014 upptäcktes i Tomas Sielskis farmors kvarlåtenskap ville han få mer information om fyndet från antikvariska institutioner. När Tomas vände sig till de statliga danska antikvariska myndigheterna fick han, i de tillfällen de ens ville besvarade hans förfrågan, uppgiften att guldplattan saknade allt intresse. Den var ju en förfalskning. Man kunde dessutom, utan att vilja se föremålet, konstatera att det rörde sig om en förfalskning som inte kunde vara äldre än 1700-talet – troligtvis mycket yngre!

När Tomas sökte få kontakt med det statliga Kungliga Myntkabinettet i Stockholm fick han samma nedslående svar – ryktet hade spridit sig att det var en förfalskning. Inte heller i Stockholm var man intresserad av att se föremålet. Utan att ha sett föremålet var man tvärsäker i sitt uttalande: ”Det är definitivt inte fråga om ett föremål som är samtida med Harald Gormsson.” Samma besked, att det hela rörde sig om en sentida förfalskning, fick Tomas från Lunds universitets historiska museum. Trots att museet fanns endast två mil från Tomas bostad var man inte intresserad av att han skulle få visa det. Informationen från de danska kollegerna räckte.

Tomas tog då kontakt med en gammal bekant, juristen Pontus Weman Tell i Stockholm. Pontus sökte genast kontakt med Kungliga myntkabinettet i Stockholm för att få mer information om vad de grundade sin bestämda uppfattning om att det var en förfalskning. Resultatet var dock nedslående. Det statliga museet brydde sig inte ens om att svara honom. Pontus gick nu vidare.

På Internetforumet ”World of coins” lade han då ut sin egen teori om att guldplattan kanske kunde vara en bröllopsgåva från Harald Blåtands tid. Den holländske numismatikern Peter Kraneveld instämde i detta resonemang. I detta läge fick Tomas kontakt med Sven Rosborn, tidigare chefsarkeolog och museichef på Malmö museer. Vid ett möte mellan honom, Pontus Weman och Tomas Sielski på Lilla Kaffehuset i Malmö diskuterades frågor rörande fyndet och även det ovärdiga och oprofessionella sätt som forskare i Danmark och Sverige bemött Tomas. Fotot är från detta möte den 25 november 2014.